söndag 29 januari

Ja hurra jag och barnen har överlevt en helg tillsammans utan sambon som har jobbat 12 timmars dagar både lördag och söndag.
Jag vaknade dunderförkyld i morse, nu sitter jag här med rinnande näsa, kul: not.

Barnen har väl smittat mig, både Lukas och Linus har nyst och hostat på mig. Haha.
Ja de stora livliga barnen får allt gå till dagis i morgon, för de är pigga och klättrar mellan golv och tak som vanligt, även om de hostar emellanåt.
Jag är helt slut, puh.  Hur ska man orka med allt som "bör" göras om dagarna. Jag går mellan allt möjligt hela tiden, är alltid på väg någonstans känns det som.   Det är mat som ska lagas, bajsblöjor ska bytas, sära på barnen som blir osams och skriker på varann, hinna känna efter om jag är törstig hungrig, hinner jag gå på toa utan att de klår varann eller hittar på något bus.

Jag gillar inte mig själv, jag har skrikit på barnen minst 2 gånger.
När sambon kom hem från jobbet gick jag ut på en promenad, jag hann precis innan det blev mörkt. Det var fint att se himlen i olika färger innan det blev mörkt.    Det var skönt att få gå själv, lugnt och tyst, alldeles underbart.


Åh vad skönt att det är måndag i morgon, då ska barnen till dagis och jag kan ta det lugnt och kurera mig.


28 januari

I dag jobbar sambon 5-17.

Jag är trött, för jag vaknade minst 2 gånger i natt när Lukas var vaken, han blev förkyld igår och har hosta.
Linus vaknade tidigt i morse tror klockan var knappt 5, han somnade inte om fast jag låg i hans säng. (aj min höft, växasäng är ingen hit att ligga i som vuxen)
När klockan var nästan 8 hade jag somnat till flera gånger och så gick jag och la mig i min säng hos Lukas.   Barnen gick och såg på bolibompa.

Tur det finns kaffe, puh.

Jag dammsög förut, det var så smuligt och skräpigt  i köket.  Fast i morgon ser det väl likadant ut, tur att Linus är hjälpsam och älskar att dammsuga, han är så duktig så.
Vi har ätit lunch här och barnen har fått lördagsgodis och jag tar en paus vid datorn.

Hmm Linus somnade i soffan och han var inte glad när jag väckte honom. Det sätter sina spår att vara vaken ett par timmar på natten.  Åh vad jag ogillar hosta, halsont och när de är förkylda. Nätterna är så jobbiga, man vet aldrig hur länge man får sova eller vem av barnen som vaknar.

26 januari

Usch jag vet inte vad det är mig. Jag äter Citalopram sedan ca 5 veckor, jag har inte märkt någon effekt av den.  Men jag känner mig annorlunda nu mot för 1 vecka sedan, jag är mer i farten och stressad av mig. Det gillar jag inte.
Jag kunde inte sova så jag fick Propavan jag tar 1 till natten. Nu sover jag varje natt.
Jag fick Atarax som jag tar 2 st om dagen mot oro.

Jag var som ett vrak runt jul då jag inte hade sovit ordentligt, jag grät, kände mig osäker, nervös och pallade inte med något. Sambon fick ta hand om nyfödda sonen och vår andra barn, jag klarade inte det själv. Jag fick en förlossningsdepression och var på vc och fick medicinerna.

Nu vet jag inte hur jag känner mig, det känns som jag är tillbaka i samma karusell som förut, som jag var innan jag fick barn och innan jag inte kunde sova.

Jag är så ilsken av mig, jag skrek på barnen igår, en gång i bilen och sedan hemma. Sambon var med så jag var inte själv.
Jag känner att jag har så mycket jag ska göra i huvudet, jag blir för mycket, jag kan inte sluta utan håller på med en massa saker fast jag inte måste.  Sambon är hemma mycket, jag kan vara utan att göra något, men ändå kan jag inte ta det lugnt. Oftast slutar det med att jag blir irriterad och håller på med något och så står jag där och muttrar.

Jag vill inte känna mig så ilsken jämt. Nu har jag försökt att komma iväg hemifrån, igår var jag ute och gick och idag har jag tagit 2 promenader.   Jag vet inte vad jag ska göra, jag försöker gaska upp mig, men så köper jag choklad som jag äter i smyg när ingen ser, jag vet inte varför. Jag försöker få sambon att förstå att jag vill att vi ska ägna tid åt varann, men han verkar inte alls tycka det är viktigt.



   

14 januari

  
  
 Jag ska se CSI Miami och har Lukas som sällskap.
Barnen sover sedan ca 20 och även sambon med, han ska gå upp vid 4 och jobbar 5-17.
Jag äter lite godis och ska ta min sömntablett snart, så jag kan sova gott. Hoppas på att alla barn sover sött hela natten så vi alla är pigga och kan umgås hela dagen utan sambon imorgon.

Jag har klarat alla 3 barnen idag när han jobbade till 16, det var skönt.  Hurra för mig hihi.
Jag fick ett par psykbryt under dagen men inget allvarligt, puh.


13 januari

Sambon ska jobba 5-17 både lördag och söndag. Så när han är hemma lär han vara trött och somna tidigt så honom ser vi inte mycket av i helgen.
Men det är guld värt att han sedan är ledig hela nästa vecka fram till helgen.

Jag har fixat med maten, så jag slipper stå vid spisen när jag är ensam hemma. Så har jag köpt hem smakigt lördagsgodis till oss alla, ja inte Lukas då.
Jag hoppas jag pallar med hela helgen, det gick bra förra lördagen men söndagen var det lite tuffare.

Idag var både barnen vid babysittern och så gallskrek Lukas till, jag var i närheten men såg inte vad som hände. Dottern sa att Linus petade honom i pannan, hon hann väl inte se vad han gjorde, för sen såg vi att det kom blod från örat ni vet där huden är som tunnast ute i örsnibben fast uppåt på örat.
Det blödde länge, fast Lukas somnade.(säkert av chocken)

Åh vad svårt det är med större syskon, fast ändå för små att förstå att de kan göra illa sitt småsyskon.

Jag känner mig nervös över att vara hemma med 3 barn när sambon jobbar hela helgen. Törs knappt gå på toa med stängd dörr.
Hua jag ber till gud att alla barn ska sova hela natten nu, jag ska lägga mig och Lukas snart, har tagit en sömntablett (törs inte lägga mig utan att ta en, jag  är rädd för att inte somna)
Linnea somnade nyss och sambon har lagt sig på madrassen i Linus rum ihopp om att få sova till 4 då han ska upp, han jobbar kl 5-17.

Den senaste veckan har barnen sovit hela nätter 2 gånger och varje natt de varit uppe och in till oss har varit när Lukas sovit hela natten, så typiskt.

10 januari

Jag har varit hemma med bara Lukas på förmiddagen. Pappa i huset och de stora barnen åkte iväg till en stor skid/pulkabacke.  Men snön var för hård så det var inte så skoj. De fick varm choklad när de kom hem.
Sedan dammsög jag och var ute och gick en promenad.
Barnen lekte med sin leklera idag som de fick i julklapp, det var populärt. Men sedan blev det bad för de var leriga lite här och där.
Ikväll hade de teater för oss och Linus hade princesskläderna på sig, han var så söt.

Jag känner mig låg, har inte kännt någon effekt av depressionmedicinen. Jag sover bra på den Propavanen jag tar på kvällen. Men jag känner mig rätt tom, låg, trist och glåmig. Väntar mest på att det ska bli kväll redan när barnen sätter igång och bråkar.

Det ska bli skönt att de börjar på dagis igen som vanligt imorgon. Jag behöver lugn och ro, tänk att bara få sitta ner och inte behöva läsa saga, eller svara på en massa frågor, eller sära på barnen när de blir osams vilket är rätt ofta när de umgås dagligen inomhus.

29 december

Julen gick bra, vi var hemma och tog det lugnt. Barnen har lekt massor med sina nya grejer. Sonen fick ett parkeringshus bla och dottern fick barbiedockor+ häst och utklädningskläder.
Lukas fick ett babygym vi inte packat upp än.

Vi har har haft min bästa kompis här på besök i 2 dagar.   Hon har lekt med barnen, läst för dem, hjälpt till på olika sätt. Hon har bra hand med barn.  Jag var med henne till tåget idag och vi åt chinamat i lugn och ro innan hon åkte hem.

Jag är sjukskriven till idag, och sambon har varit hemma. Han ska vara hemma nästa vecka, men sen jobba helgen istället. Han kan inte vara hemma från jobbet.
Jag orkar inte gå till någon mer läkare nu, annars skulle jag göra det i morgon så han kan sjukskriva mig. Men jag orkar inte rabbla upp allt igen hur jag mår för en till okänd läkare.

Jag har tagit min depressionstablett varje dag sedan 1 vecka, jag har inte märkt något mer än att jag svettas och är jättevarm.
Jag tar en sömntablett till natten och sover bra på den.    Nackdelen är att jag känner mig hemskt trött, jag känner mig som i en annan värld, det är som att jag är med i en film. Svårt att förklara det där.

Jag ser lugn utåt sa sambon, men jag känner mig svag och orolig på insidan. Jag har märkt att jag är jätteorolig när han varit iväg och jag varit ensam med barnen ett par timmar. Jag vet knappt vad jag ska göra med alla barn under tiden jag är osäker och spänd.
Jag har sänkt kraven massor, det jag tycker är svårt är att vara själv med barnen, det känns läskigt, och jag kan ibland känna panikkänslor för det.