natt 16 dec
Jaha nu har jag tröstätit några ostbågar och stirrat in i skärmen ett tag mitt i natten.
Jag var trött och låg och somnade till 1 minut när jag ammade förut vid halv 9.
Men då sov inte stora sonen, fast sambon tappert försökte få honom sova.
Stora sonen har varit konstig i magen, han har bajsat 5 gånger, hoppas inte det är magsjuka då blir jag frustrerad, jag vill inte ha hit sjukor.
Sambon gick förstås till jobbet fast jag låg på sängen och talade om hur jag mådde och att jag helst ville han skulle vara hemma. Han jobbar den här natten med, sen är han ledig till söndagnatt.
Jag vet att han är jättetrött, han hinner inte sova ut, och han har haft huvudvärk i flera dagar.
Men han kan inte tänka sig att vara hemma från jobbet, tydligen inte för min skull, inte för sin egen skull.
När det är så enkelt som att sjukanmäla sig och sova ikapp lite, han som får sova utan att bli störd om natten.
Förut när jag pratade och gick på som jag brukar sa han att han bara får skäll om allt. Men är det så konstigt sa jag, när jag är som jag är just nu, kan jag tala tydligare om hur jag mår, nej det kan jag inte, för jag har pratat och pratat.
Han är tyst, men säger att han förstår.
Jag vet redan hur morgondagen kommer se ut, jag orkar inte med barnen utan låter dem se på barnkanalen hela morgonen om de vill, bara för att jag inte orkar lyssna när de pratar med mig, är så trött i själen och huvudet.
Jag var trött och låg och somnade till 1 minut när jag ammade förut vid halv 9.
Men då sov inte stora sonen, fast sambon tappert försökte få honom sova.
Stora sonen har varit konstig i magen, han har bajsat 5 gånger, hoppas inte det är magsjuka då blir jag frustrerad, jag vill inte ha hit sjukor.
Sambon gick förstås till jobbet fast jag låg på sängen och talade om hur jag mådde och att jag helst ville han skulle vara hemma. Han jobbar den här natten med, sen är han ledig till söndagnatt.
Jag vet att han är jättetrött, han hinner inte sova ut, och han har haft huvudvärk i flera dagar.
Men han kan inte tänka sig att vara hemma från jobbet, tydligen inte för min skull, inte för sin egen skull.
När det är så enkelt som att sjukanmäla sig och sova ikapp lite, han som får sova utan att bli störd om natten.
Förut när jag pratade och gick på som jag brukar sa han att han bara får skäll om allt. Men är det så konstigt sa jag, när jag är som jag är just nu, kan jag tala tydligare om hur jag mår, nej det kan jag inte, för jag har pratat och pratat.
Han är tyst, men säger att han förstår.
Jag vet redan hur morgondagen kommer se ut, jag orkar inte med barnen utan låter dem se på barnkanalen hela morgonen om de vill, bara för att jag inte orkar lyssna när de pratar med mig, är så trött i själen och huvudet.
14 december
Med mig är det botten, jag har försökt få en läkartid sedan i måndags och det är inte lätt.
Idag lyckades jag få prata med en sköterska som ringde upp, de ringer tillbaka när man knappat in telenumret, jag sa att jag tror jag är deprimerad att jag är orolig, kan inte slappna av, sover illa, är dum och elak och inte klarar av barnen.
Hon frågade om jag är självmordsbenägen, jag sa nej. Jag fick en tid till läkaren jag träffat på tisdag.
Tisdag det är många dagar dit, men suck det är väl bättre än inget. Jag slipper iallafall ringa mer till vc, så skönt.
Jag fick fatt på kuratorn på vc, och jag bubblade en massa hit och dit om vad, ja det vet jag knappt.
Jag fick en tid i januari, hon hade inga tider kvar i år.
Jag tar en dag i taget, och jag tycker inte om mig själv alls. Idag var jag dönervös när vc och kuratorn skulle ringa upp så jag kunde inte äta på hela dagen och jag tordes inte amma lillpojken ifall de skulle ringa då.
Inatt vaknade bebisen varannan timme och åt, jag såg inget så trött var jag. Inte lyckades jag somna något när jag ammade hon i morse, efeter att jag tagit barnen till dagis, jag somnade till, men vaknade lika fort.
Jag önskar att den här tiden vore förbi och lillbebisen är över 4 månader, för jag avskyr bebistiden med sömnlösa nätter och humöret därefter.
Läkaren från vc ringde och sa att skallröntgen visade inget fel, det trodde jag inte heller, men nu vet vi det. Han ska beställa tid till koll av nerverna i handen.
Jag är så trött idag så jag låg nyss och somnade när jag ammade. Nu ska jag kolla runt lite här och sedan lägga mig tror jag.
Måste bara få liv i sambon som nattar barnen, han ska iväg och jobba natt. Han är så trött han med.
Idag lyckades jag få prata med en sköterska som ringde upp, de ringer tillbaka när man knappat in telenumret, jag sa att jag tror jag är deprimerad att jag är orolig, kan inte slappna av, sover illa, är dum och elak och inte klarar av barnen.
Hon frågade om jag är självmordsbenägen, jag sa nej. Jag fick en tid till läkaren jag träffat på tisdag.
Tisdag det är många dagar dit, men suck det är väl bättre än inget. Jag slipper iallafall ringa mer till vc, så skönt.
Jag fick fatt på kuratorn på vc, och jag bubblade en massa hit och dit om vad, ja det vet jag knappt.
Jag fick en tid i januari, hon hade inga tider kvar i år.
Jag tar en dag i taget, och jag tycker inte om mig själv alls. Idag var jag dönervös när vc och kuratorn skulle ringa upp så jag kunde inte äta på hela dagen och jag tordes inte amma lillpojken ifall de skulle ringa då.
Inatt vaknade bebisen varannan timme och åt, jag såg inget så trött var jag. Inte lyckades jag somna något när jag ammade hon i morse, efeter att jag tagit barnen till dagis, jag somnade till, men vaknade lika fort.
Jag önskar att den här tiden vore förbi och lillbebisen är över 4 månader, för jag avskyr bebistiden med sömnlösa nätter och humöret därefter.
Läkaren från vc ringde och sa att skallröntgen visade inget fel, det trodde jag inte heller, men nu vet vi det. Han ska beställa tid till koll av nerverna i handen.
Jag är så trött idag så jag låg nyss och somnade när jag ammade. Nu ska jag kolla runt lite här och sedan lägga mig tror jag.
Måste bara få liv i sambon som nattar barnen, han ska iväg och jobba natt. Han är så trött han med.
13 december
Jag har ringt och kommit fram till vc imorse, de ringer inte upp förrän halv 11, så hoppet om att få en tid till läkaren idag är liten, suck.
Kuratorn verkar vara hopplös att få tag på, jag får väl gå dit och knacka på dörren.
Skallröntgen på sjukhuset igår gick bra, det tog bara några minuter. Men jag fick nästan panik när jag låg därinne, så jag fick verkligen koncentrera mig på att djupandas.
Vi ska på luciafirande på dagis på em, sonen ska vara tomte och dottern ska ha lucialinne.
De fick pepparkakor och såg på lucia på tvn i morse, pappa fixade innan han gick och la sig. Han jobbar natt nu. Han fick söva barnen i går, de var oroliga och somnade halv 10.
Ta hand om er alla där ute i cyberrymden!
Kuratorn verkar vara hopplös att få tag på, jag får väl gå dit och knacka på dörren.
Skallröntgen på sjukhuset igår gick bra, det tog bara några minuter. Men jag fick nästan panik när jag låg därinne, så jag fick verkligen koncentrera mig på att djupandas.
Vi ska på luciafirande på dagis på em, sonen ska vara tomte och dottern ska ha lucialinne.
De fick pepparkakor och såg på lucia på tvn i morse, pappa fixade innan han gick och la sig. Han jobbar natt nu. Han fick söva barnen i går, de var oroliga och somnade halv 10.
Ta hand om er alla där ute i cyberrymden!
10 december natt
10 december
Jag vet inte om jag är normal eller onormal.
Jag har försökt ta kontakt med kuratorn på vc, men får en telefonröst i örat som säger att personen är inte anträffbar utan ring senare. Men jag har ju ringt minst 10 gånger under en hel dag. Suck vad jobbigt.
Jag försöker varva ner och vila mig, jag försöker få sova. Men jag är så trött så trött hela tiden och mitt humör är därefter.
Barnen är oroliga och de har denna vecka somnat kl. 22 vilket är alldeles för sent då de ska upp till dagis på morgonen.
Även om de vaknat före 7 så är de vakna till 22, vi förstår inte varför.
Jag känner innerst inne att det beror på mig, deras dumma mamma. Jag vräker ur mig en del dumt när jag blir stressad, frustrerad och är trött. Jag kan säga att jag flyttar härifrån så de slipper mig eller att jag inte orkar med dem. De får höra (iallafall dottern) mycket de inte ska behöva höra.
Tyvärr får de höra mycket som vi pratar om eller rättare sagt när jag brusar upp och gormar om allt eller inget.
Jag hatar mig själv och jag vill inte utsätta barnen för det här eller för mig. Jag vill INTE bli upprörd eller brusa upp.
Som det är nu blir jag irriterad över precis allt, tom när jag blir nerspydd av Lukas.
Jag skulle aldrig göra barnen illa, men att hålla på så här det är med att göra dem illa.
Jag känner ända in i märgen dotterns oro, hon är 5.5 år. Hon är rastlös, orolig, sover dåligt, svårt att sova på kvällen. Hon vill knappt vara själv i ett rum. Stora sonen säger mamma skriker.
Hela familjen är som uppskruvad, mycket pga mig.
Sambon är lugn och sansad, och försöker så mycket han kan, han är bra med barnen, men tycker situationen är olustig. Men han vet inte vad man ska göra åt det. Han verkar handfallen eller tycker vi ska klara allt själv.
Jag har sagt att JAG vill ha någon att prata med, kuratorn på vc eller bvcpsykolog.
Jag har även nämnt att det kanske vore bra för honom att prata med någon som förstår sig på barn bra, tex bvcpsykologen. Men han tror de ska ta barnen från oss.
Idag blev jag så arg på dottern. Hon ritade i köket och det gick tydligen inte bra för hon kastade pennor, papper och pappa fick inte hjälpa henne, hon bara grät.(jag låg och matade bebisen och hörde allt)
Så väckte hon stora sonen som sov och ville sova längre. Då sa jag att jag skulle åka bort med henne till farfar så hon får vara där, att jag var trött på hennes gråt och skrik och att hon inte kan lugna sig och lyssna på oss, men att vi alltid måste lyssna på henne.
Till sambon sa jag att jag klarar inte mer nu, jag tar kål på alla, eller så sticker jag härifrån.
Sen la jag mig och matade lilla sonen igen på sängen och grät för mig själv.
Jag sa att ni kan åka härifrån. Då klädde han på sonen , men lät dottern vara, hon ville inte med. Jag tror de skulle iväg en sväng bara.
När jag klev upp klädde jag dottern och stoppade ner deras pyjamaser i en väska och sa till sambon ta med köttet vi skulle laga till idag och äta. Det kan ni äta där sa jag till honom.
Jag mer eller mindre skickade iväg dem till hans pappa över natten.
Jag vill inte utsätta barnen mer för mig så jag kände att då gör jag så här.
Själv har jag ingenstans att ta vägen om jag vill härifrån, jag måste ju på skallröntgen på måndag.
Min sjukskrivning går ut idag och sambon ska enligt schemat jobba natt imorgon. JAG VILL INTE Jag vill inte ta hand om barnen själv, jag vill inte de ska se mig bli irriterad och säga fula saker som jag gör. Jag vill inte hålla på som en duracellkanin hela tiden, det är det jag gör, fast jag inte vill, fast jag borde ta det lugnt och varva ner och vila.
Jag kan inte rå för det, jag är så trött, så trött.
Jag har försökt ta kontakt med kuratorn på vc, men får en telefonröst i örat som säger att personen är inte anträffbar utan ring senare. Men jag har ju ringt minst 10 gånger under en hel dag. Suck vad jobbigt.
Jag försöker varva ner och vila mig, jag försöker få sova. Men jag är så trött så trött hela tiden och mitt humör är därefter.
Barnen är oroliga och de har denna vecka somnat kl. 22 vilket är alldeles för sent då de ska upp till dagis på morgonen.
Även om de vaknat före 7 så är de vakna till 22, vi förstår inte varför.
Jag känner innerst inne att det beror på mig, deras dumma mamma. Jag vräker ur mig en del dumt när jag blir stressad, frustrerad och är trött. Jag kan säga att jag flyttar härifrån så de slipper mig eller att jag inte orkar med dem. De får höra (iallafall dottern) mycket de inte ska behöva höra.
Tyvärr får de höra mycket som vi pratar om eller rättare sagt när jag brusar upp och gormar om allt eller inget.
Jag hatar mig själv och jag vill inte utsätta barnen för det här eller för mig. Jag vill INTE bli upprörd eller brusa upp.
Som det är nu blir jag irriterad över precis allt, tom när jag blir nerspydd av Lukas.
Jag skulle aldrig göra barnen illa, men att hålla på så här det är med att göra dem illa.
Jag känner ända in i märgen dotterns oro, hon är 5.5 år. Hon är rastlös, orolig, sover dåligt, svårt att sova på kvällen. Hon vill knappt vara själv i ett rum. Stora sonen säger mamma skriker.
Hela familjen är som uppskruvad, mycket pga mig.
Sambon är lugn och sansad, och försöker så mycket han kan, han är bra med barnen, men tycker situationen är olustig. Men han vet inte vad man ska göra åt det. Han verkar handfallen eller tycker vi ska klara allt själv.
Jag har sagt att JAG vill ha någon att prata med, kuratorn på vc eller bvcpsykolog.
Jag har även nämnt att det kanske vore bra för honom att prata med någon som förstår sig på barn bra, tex bvcpsykologen. Men han tror de ska ta barnen från oss.
Idag blev jag så arg på dottern. Hon ritade i köket och det gick tydligen inte bra för hon kastade pennor, papper och pappa fick inte hjälpa henne, hon bara grät.(jag låg och matade bebisen och hörde allt)
Så väckte hon stora sonen som sov och ville sova längre. Då sa jag att jag skulle åka bort med henne till farfar så hon får vara där, att jag var trött på hennes gråt och skrik och att hon inte kan lugna sig och lyssna på oss, men att vi alltid måste lyssna på henne.
Till sambon sa jag att jag klarar inte mer nu, jag tar kål på alla, eller så sticker jag härifrån.
Sen la jag mig och matade lilla sonen igen på sängen och grät för mig själv.
Jag sa att ni kan åka härifrån. Då klädde han på sonen , men lät dottern vara, hon ville inte med. Jag tror de skulle iväg en sväng bara.
När jag klev upp klädde jag dottern och stoppade ner deras pyjamaser i en väska och sa till sambon ta med köttet vi skulle laga till idag och äta. Det kan ni äta där sa jag till honom.
Jag mer eller mindre skickade iväg dem till hans pappa över natten.
Jag vill inte utsätta barnen mer för mig så jag kände att då gör jag så här.
Själv har jag ingenstans att ta vägen om jag vill härifrån, jag måste ju på skallröntgen på måndag.
Min sjukskrivning går ut idag och sambon ska enligt schemat jobba natt imorgon. JAG VILL INTE Jag vill inte ta hand om barnen själv, jag vill inte de ska se mig bli irriterad och säga fula saker som jag gör. Jag vill inte hålla på som en duracellkanin hela tiden, det är det jag gör, fast jag inte vill, fast jag borde ta det lugnt och varva ner och vila.
Jag kan inte rå för det, jag är så trött, så trött.
2 december
Jag var till samma läkaren igår som jag träffade för 3 veckor sedan.
Jag höll på att börja gråta när jag skulle förklara hur jag känner mig. Jag sa som det var utan att cencurera något: att jag inte kan sova fast jag har chansen, att jag knappt kan varva ner och sova med öronproppar, att bebisen kräks och är vaken ofta om nätterna, att barnen är/varit förkylda att jag inte ens orkar lyssna på barnen när de pratar.
Han såg hur trött jag var så han frågade om han skulle sjukskriva mig, ja sa jag.
Om högertummen jag inte kan böja sa han det är en inflammation pga överansträngning, och att jag ska försöka böja på den, inte var helt still med den. Han kunde böja den, men jag kan inte. Han kan inte skriva ut något mot det för jag ammar, usch vad jobbigt.
12 dec ska jag på skallröntgen.
Han ringde mig efter 16 igår då hade han pratat med fkassan och fått klartecken från dem, så idag hämtade jag sjukintyg han skrivit ut åt mig.
Tom 10 dec får sambon vara hemma för vård av barn.
Här ska vi snart äta chinamat som sambon är och hämtar, dottern och jag har varit på stan och ätit på mcd och varit på bibblan idag, vi har haft lite tid ihop hon och jag, det behövdes.
Men vi höll på att åka hem från stan utan sjukintyget, det var därför vi åkte till stan, hihi.
Jag är aptrött och ska lägga mig tidigt med öronproppar, sambon får ta hand om lilla sonen inatt. Jag sov 2 timmar i taget denna natt, totalt 5 timmar, bah.
Jag höll på att börja gråta när jag skulle förklara hur jag känner mig. Jag sa som det var utan att cencurera något: att jag inte kan sova fast jag har chansen, att jag knappt kan varva ner och sova med öronproppar, att bebisen kräks och är vaken ofta om nätterna, att barnen är/varit förkylda att jag inte ens orkar lyssna på barnen när de pratar.
Han såg hur trött jag var så han frågade om han skulle sjukskriva mig, ja sa jag.
Om högertummen jag inte kan böja sa han det är en inflammation pga överansträngning, och att jag ska försöka böja på den, inte var helt still med den. Han kunde böja den, men jag kan inte. Han kan inte skriva ut något mot det för jag ammar, usch vad jobbigt.
12 dec ska jag på skallröntgen.
Han ringde mig efter 16 igår då hade han pratat med fkassan och fått klartecken från dem, så idag hämtade jag sjukintyg han skrivit ut åt mig.
Tom 10 dec får sambon vara hemma för vård av barn.
Här ska vi snart äta chinamat som sambon är och hämtar, dottern och jag har varit på stan och ätit på mcd och varit på bibblan idag, vi har haft lite tid ihop hon och jag, det behövdes.
Men vi höll på att åka hem från stan utan sjukintyget, det var därför vi åkte till stan, hihi.
Jag är aptrött och ska lägga mig tidigt med öronproppar, sambon får ta hand om lilla sonen inatt. Jag sov 2 timmar i taget denna natt, totalt 5 timmar, bah.